LITE JUDISK HISTORIA
- Kenneth Hermanssons hemsida -

De tre patriarkerna Abraham, Isak och Jakob spelar en framträdande roll i den judiska historietraditionen. Även i arabisk tradition finns Abraham med, men där får hans son Ismael en mer framträdande roll. Det är han som vidareför det gudomliga löftet om att de efterkommande generationerna ska bli ett stort och mäktigt folk. Det är helt korrekt enligt Bibeln att Isak och Ismael verkligen var bröder och att båda fick storslagna löften som skulle uppfyllas genom deras efterkommande. Man kan se det som att Abraham genom Ismael blev stamfader för det arabiska folket och genom Isak för Israel. Isaks son Jakob kom också att få namnet Israel, som enligt berättelsen i 1 Moseboken 32 betyder Guds kämpe.

Den näst yngste av Israels 12 söner hette Josef och kom på märkliga vägar att bli rådgivare åt Egyptens farao. Det ledde till att hela hans familj bosatte sig där under gynnsamma förhållanden. Århundraden senare drabbades emellertid ättlingarna av rasistiskt förtryck och tvingades till hårt slavarbete. Den dåvarande egyptiske härskaren utmärktes av en grymhet som i vårt århundrande kom att få sin motsvarighet i Adolf Hitler.

Mose var den som kom att befria Israels barn, hebreerna från slaveriet i Egypten. Han visade sig vara en stor folkledare och hans plats i den judiska historieskrivningen är given. Befrielseuppdraget startade i samband med den märkliga händelsen i öknen vid busken som brann utan att förtäras. Det var Jahve, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud som tillsade honom att befria Israel. Namnet Jahve kommer från det svar på Moses fråga om Guds identitet som uttalades i öknen: "Jag är den jag är!"

Efter uttåget ur Egypten, enligt bibelberättelsen kringgärdad med mirakulösa händelser, fick Mose också förmedla lagen, Torah, till Israel. Ett av de s.k. tio orden lyder: Du skall icke missbruka Herren din Guds namn! Av rädsla för att bryta mot det budet vågade israeliterna inte uttala det heliga gudsnamnet, och när det skrevs användes endast de fyra konsonanterna JHWH. Så här ser det ut på hebreiska.

 Här följer inledningen av den hebreiska Bibeln, och av judarnas Torah.

Det är alltså första versen i 1 Moseboken. (På svenska: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.) I hebreiskan läser man från höger till vänster och texten kan transkriberas så här: Bereshit barah Elohim et hashamajim weet haares.

En annan av Israels stora historiska gestalter är kung David som gjorde Jerusalem till Israels huvudstad för 3.000 år sedan. Det var dennes son, den vise Salomo som lät bygga det magnifika templet. Efter Salomo splittrades nationen i två delar, Israel i norr (där den vackra sjön Genesaret ligger) och Juda rike i söder. På 700-talet f Kr ödelades nordriket av assyrierna, och befolkningen fördes bort i fångenskap. Något århundrade senare erövrades Juda rike av främmande härar, Salomos Tempel raserades och stora delar av befolkningen bortfördes i exil. Efter den 70-åriga babyloniska fångenskapen återuppbyggdes templet, det judiska gudstjänstlivets centrum, under ledning av Serubbabel. Omkring år 70 e Kr förstördes det på nytt, denna gång av den romerska krigsmakten under ledning av Titus.

En liten rest av detta tempel finns faktiskt kvar, det som nu kallas Västra muren (tidigare Klagomuren). Via denna länk kan man se en direktbild av Västra muren i gamla staden i Jerusalem. En kamera finns uppställd på platsen och med 60 sekunders mellanrum uppdateras bilden. Det är alltså möjligt att genom högst en minut gamla stillbilder följa vad som händer där just nu. Fromma judar syns i bön vid muren, som betraktas som en helig böneplats. Ett faktum är att man kan sända sin bön via Internet ( det finns en länk på samma sida!) och få den nedtecknad och placerad i själva muren!

Tiden mellan år 70 (då Jerusalem förstördes och judarna förskingrades över världen) och 1948 då staten Israel utropades av premiärministern David Ben Gourion kan beskrivas med det grekiska ordet Diasporan (som betyder förskingring). Enligt FN-beslutet 1947 skulle Jerusalem vara en öppen stad för alla, såväl judar som muslimer och kristna. Den gamla staden, med tempelplatsen kom dock att stängas för judarna. Området erövrades emellertid av Israel under 6-dagarskriget i juni 1967. Målet var just att få tillträde till Västra muren, den sista resten av det gamla templet. På tempelplatsen är sedan 600-talet den stora ståtliga Klippmoskén uppförd. Platsen betraktas alltså som helig av såväl judar som muslimer. Men även av kristna, eftersom platsen för Jesu korsfästelse och begravning enligt traditionen finns alldeles i närheten. Via Dolorosa, lidandets väg, är den väg där Jesus bar korset på väg till avrättningsplatsen.

På tal om David Ben Gourion, så fick jag möjlighet att besöka dennes rådgivare André Chouraqui (1917- 2007), och som var en i den franskspråkiga världen erkänd författare och bibelöversättare. Det var faktiskt delvis genom dennes medverkan som fredsprocessen kom i gång i mitten av 1970-talet och som först ledde fram till freden mellan Israel och Egypten. Detta finns beskrivet i hans självbiografi L'Amour fort comme la Mort. Chouraqui har, inte minst genom sitt författarskap försökt inspirera till en ökad förståelse mellan judar och araber. En önskan och förhoppning som han delar med många är att Ismaels och Isaks söner ska finna varandra på djupet och återerövra sitt egentliga brödraskap.


Hemma hos André Chouraqui i Jerusalem, april 1996. I bakgrunden syns delar av Sions berg.  

Läs mer om Judisk Historia, beskriven av Eli Birnbaum:
History of the Jewish people

Vad händer idag: Jerusalem Post


LÄNKAR till mina övriga sidor: 

Svenska sidor

Resor

Kina
Kina Min bild av Kina

 

    Föreläsningar

    Spiralmetodiken

 


Länkar