LITE
JUDISK HISTORIA
- Kenneth Hermanssons hemsida
-
De
tre patriarkerna Abraham, Isak och Jakob spelar
en framträdande roll i den judiska historietraditionen. Även
i arabisk tradition finns Abraham med, men där får hans son
Ismael en mer framträdande roll. Det är han som vidareför det
gudomliga löftet om att de efterkommande generationerna ska
bli ett stort och mäktigt folk. Det är helt korrekt enligt Bibeln
att Isak och Ismael verkligen
var bröder och att båda fick storslagna löften som skulle
uppfyllas genom deras efterkommande. Man kan se det som att
Abraham genom Ismael blev stamfader för det arabiska folket
och genom Isak för Israel. Isaks son Jakob kom också att få
namnet Israel, som enligt berättelsen i 1 Moseboken 32 betyder
Guds kämpe.
Den
näst yngste av Israels 12 söner hette Josef och kom på märkliga
vägar att bli rådgivare åt Egyptens farao. Det ledde till att
hela hans familj bosatte sig där under gynnsamma förhållanden.
Århundraden senare drabbades emellertid ättlingarna av rasistiskt
förtryck och tvingades till hårt slavarbete. Den dåvarande egyptiske
härskaren utmärktes av en grymhet som i vårt århundrande kom
att få sin motsvarighet i Adolf Hitler.
Mose
var den som kom att befria Israels barn, hebreerna från slaveriet
i Egypten. Han visade sig vara en stor folkledare och hans plats
i den judiska historieskrivningen är given. Befrielseuppdraget
startade i samband med den märkliga händelsen i öknen vid busken
som brann utan att förtäras. Det var Jahve, Abrahams,
Isaks och Jakobs Gud som tillsade honom att befria Israel. Namnet
Jahve kommer från det svar på Moses fråga om Guds identitet
som uttalades i öknen: "Jag är den jag är!"
Efter
uttåget ur Egypten, enligt bibelberättelsen kringgärdad med
mirakulösa händelser, fick Mose också förmedla lagen, Torah,
till Israel. Ett av de s.k. tio orden lyder: Du skall
icke missbruka Herren din Guds namn! Av rädsla för att bryta
mot det budet vågade israeliterna inte uttala det heliga gudsnamnet,
och när det skrevs användes endast de fyra konsonanterna JHWH.
Så här ser det ut på hebreiska.
Här
följer inledningen av den hebreiska Bibeln, och av judarnas
Torah.
Det
är alltså första versen i 1 Moseboken. (På svenska: I begynnelsen
skapade Gud himmel och jord.) I hebreiskan läser man från
höger till vänster och texten kan transkriberas så här: Bereshit
barah Elohim et hashamajim weet haares.
|
En annan av Israels stora historiska
gestalter är kung David som gjorde Jerusalem till Israels huvudstad
för 3.000 år sedan. Det var dennes son, den vise Salomo som lät
bygga det magnifika templet. Efter Salomo splittrades nationen
i två delar, Israel i norr (där den vackra sjön Genesaret ligger)
och Juda rike i söder. På 700-talet f Kr ödelades nordriket av
assyrierna, och befolkningen fördes bort i fångenskap. Något århundrade
senare erövrades Juda rike av främmande härar, Salomos Tempel
raserades och stora delar av befolkningen bortfördes i exil. Efter
den 70-åriga babyloniska fångenskapen återuppbyggdes templet,
det judiska gudstjänstlivets centrum, under ledning av Serubbabel.
Omkring år 70 e Kr förstördes det på nytt, denna gång av den romerska
krigsmakten under ledning av Titus.
En
liten rest av detta tempel finns faktiskt kvar, det som nu kallas
Västra muren (tidigare Klagomuren). Via denna länk kan man se
en direktbild
av Västra muren i gamla staden i Jerusalem. En kamera finns
uppställd på platsen och med 60 sekunders mellanrum uppdateras
bilden. Det är alltså möjligt att genom högst en minut gamla
stillbilder följa vad som händer där just nu. Fromma judar syns
i bön vid muren, som betraktas som en helig böneplats. Ett faktum
är att man kan sända sin bön via Internet ( det finns en länk
på samma sida!) och få den nedtecknad och placerad i själva
muren!
Tiden
mellan år 70 (då Jerusalem förstördes och judarna förskingrades
över världen) och 1948 då staten Israel utropades av premiärministern
David Ben Gourion kan beskrivas med det grekiska ordet Diasporan
(som betyder förskingring). Enligt FN-beslutet 1947 skulle Jerusalem
vara en öppen stad för alla, såväl judar som muslimer och kristna.
Den gamla staden, med tempelplatsen kom dock att stängas för
judarna. Området erövrades emellertid av Israel under
6-dagarskriget i juni 1967. Målet var just att få tillträde
till Västra muren, den sista resten av det gamla templet. På
tempelplatsen är sedan 600-talet den stora ståtliga Klippmoskén
uppförd. Platsen betraktas alltså som helig av såväl judar som
muslimer. Men även av kristna, eftersom platsen för Jesu korsfästelse
och begravning enligt traditionen finns alldeles i närheten.
Via Dolorosa, lidandets väg, är den väg där Jesus bar korset
på väg till avrättningsplatsen.
|
På
tal om David Ben Gourion, så fick jag möjlighet att besöka
dennes rådgivare André
Chouraqui (1917- 2007), och som
var en i den franskspråkiga världen erkänd författare och bibelöversättare.
Det var faktiskt delvis genom dennes medverkan som fredsprocessen
kom i gång i mitten av 1970-talet och som först ledde fram till
freden mellan Israel och Egypten. Detta finns beskrivet i hans
självbiografi L'Amour fort comme la Mort. Chouraqui
har, inte minst genom sitt författarskap försökt inspirera till
en ökad förståelse mellan judar och araber. En önskan och förhoppning
som han delar med många är att Ismaels och Isaks söner
ska finna varandra på djupet och återerövra sitt egentliga brödraskap.
Hemma hos André Chouraqui i Jerusalem, april 1996. I bakgrunden
syns delar av Sions berg. |
Läs
mer om Judisk Historia, beskriven av Eli Birnbaum:
History of
the Jewish people
Vad händer idag: Jerusalem Post
|
LÄNKAR till mina övriga
sidor:
Svenska
sidor
Resor
Kina
Kina Min
bild av Kina
Holocaust
- från en resa i Förintelsens spår
Resa i Provence maj 2004
|
Föreläsningar
|
|